Röd detalj för veterinärer.
Och så äntligen blev det dags för SLEKT-phesten. En av höjdpunkterna på året då Veterinärer, Ultunesare och Teknologer samlas på en gemensam, storslagen Gasque med släpp därefter. Det blev en fantastisk kväll på alla sätt och vis, mest för att min tilltuffsade sambo hade styrka nog att vara med - bara två dagar efter sjukhusvistelsens slut. Dock är han lite skev än, och kunde väl kanske inte bidra med så hemskt många, avancerade moves på dansgolvet. Men jag älskar det faktum att jag slapp bli utan bordsherre. Och att jag fick uppleva min alldeles första SLEKT-phest tillsammans med min hjärtebror.
'
'
Såhär såg Lillamonster ut i sin röda detalj. Väldigt orginellt då tidsbrist rådde.
"Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd"
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra.
Trängsel, svett och sprängda trumhinnor - det är konsertdags!
Dia Psalma spelar hela "Gryningstid" på avskedsturnén, och det tänker i varje fall inte jag missa. Ett tillfälle ska hinnas med, och det lutar åt Nyköping nästa helg. Allra sista spelningen är på Debaser Medis, och det vore ju heller inte fel. Känns tråkigt att gubbarna man följt sedan barnsben lägger ner, men jag förstår dem. Många trevliga minnen har de gett mig - såsom glöggminglet i Nyköping förra julen, känslorna och trängseln inne på skivbutiken Bengans i Sthlm, vinkningarna på GrönaLund i somras osv. Jag kommer sakna dem. Får jag chansen nästa fredag ska jag tacka dem rejält för att de medfört till mitt liv. Hoppas även på trevligt sällskap till konserten. Det kommer att bli så bra.
Psykiskt instabil.
Känner för att gråta en skvätt, av helt okänd anledning. Skum känsla. Skumt humör, som pågått alldeles för länge.
When you talk about destruction, don't you know that you can count me out?
Rotmos och oroligheter.
Pappor är väldigt bra när tankarna inte gör som man vill. Speciellt min. Han är fantastisk och lagar underbart rotmos. Rotmos måste ju vara bland det godaste som finns, och passar perfekt på hösten. Hösten, som annars är en jättefin årstid, är ganska deppig överlag. Jag är glad att jag åkte hem den här hösthelgen, det finns för mycket grubbel i ensamheten i Uppsala - grubbel som jag inte riktigt orkar med. Hemma hann jag inse det fantastiska faktum att det bara är två månader fram till jul, och med ens blev allt mycket ljusare. Undra om man kan slå in rotmos? Det bör vara den bästa julklappen någonsin. Annat vore märkligt.
'
Stackars katten hann få ett stick i nacken också, innan denna Södertäljevistelse var över.
Fin är hon.
Pirella Furrytail i sensommarsolen.
2,4% veterinär.
På första tentamen skrev jag godkänt. Med god marginal dessutom. Det var ju iallafall en trevlig grej i allt det hemska. Jag kommer säkert att kunna glädjas åt det så småningom.
Hjärtebror.
Glassplittret på gatan.
Samtalet.
Rubrikerna i tidningarna.
Timmarna av ovisshet.
70kvm har aldrig känts så tomt.
Tiden innan jag fick komma till sjukhuset var den längsta i mitt liv. Tiden på sjukhuset bara flög iväg, och innan jag visste ordet av var det sent in på natten. Orden "han kommer att bli okej" har aldrig klingat högre, och lättnaden har aldrig varit större.
En lika stor del av mig är skadad, dock inte kroppsmässigt.
Som syskon är vi - inte genom blod, men desto mer genom hjärta.
Jag längtar tills du kommer och fyller upp våra 70kvm igen. Tills dess vaktar jag lyan.
Du klarar allt.
Lördagens ängel som virvlar i stan.
Hur märkligt det än låter så kan jag inte undgå att älska Södertälje. Hur mycket jag än bara har velat sticka härifrån och kräkas på den stan, så är det alltid lika fantastiskt när man väl kommer tillbaka. Att komma hem är som att resa i tiden, man känner samma känslor igen. Vanor gör en trygg, och även fast Södertälje är den mest osäkra stan att gå i så är det just det jag känner mig - trygg. Allt är bekant och när jag går på stan så går jag som om jag ägde hela gågatan. Med sträckt rygg och stadiga steg. Kanske är det därför man ibland får visslingar efter sig - för att självförtroendet kryper fram. Det är också en sak jag uppskattar med Södertälje - visslingarna! Att det absolut inte är några kränkande visslingar, inga "hey-sexy-bjud-på-ett-ligg"-visslingar, utan snarare "vilken-söt-tjej-jag-ser-som-strosar-på-stan-idag"-visslingar. Tre sådana fick jag idag. Alla tre av blyga människor som blir fnittriga av ögonkontakt. Med glad själ och ännu rakare rygg fick jag uträttat mer än vad jag ursprungligen skulle.
'
Södertälje - jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Men bara i små doser. Min framtid bor i Uppsala.
Då peppen försvunnit...
När peppen försvunnit är denna låt min väg tillbaka. En av mina absoluta favoriter, från några av mina absoluta favoriter. Tack Beatles. Mera pepp blir jag då jag tänker på att jag ska på en tributkonsert för The Beatles i Mars. Det blir så bra.
-
När himlen är blodröd och brinner är det natten som tränger sig på.
Idag är det fem år och fem dagar sedan som en av mina allra finaste vänner lämnade det här livet. Jag sörjer varje dag sedan dess, men som mest känns det i höstrusket. Lucky, min fantastiska kanin. Mitt första alldeles egna husdjur och bästa, mest trofasta vän. Det kommer aldrig att finnas någon som honom. Har aldrig sett en kanin med sådan karaktär och så stor personlighet.
Sex fina, friska år fick vi tillsammans. Fyra månader fick vi av sorg, oro och beslutsångest. Men jag ångrar ingenting.
-
Snart ses vi igen. Det dröjer inte länge. Livet är så kort. Vila i frid, min älskade vän, tills dess.
-
Lucky
17/5-2000 - 28/9-2006
