När tankarna egentligen borde ligga på skolarbete smiter jag gärna iväg till gymmet. Och allt oftare blir det ju mer stressen och ångesten gör sig påmind. Att göra en nyttig sak som substitut för något annat brukar i de flesta sammanhang vara okej, och man kan känna sig duktig hur som. Den regeln tror jag dock inte gäller när man lägger böckerna på hyllan för att svettas. Hur tänkte de när de placerade ett gym på skolområdet? Skämt åsido - det är givetvis fantastiskt bra. Men ibland borde jag lära mig att tygla mig, och göra det jag ska. Fokusen, var är den? Nåväl. Förhoppningsvis snappar jag upp det mesta på föreläsningar och laborationer. Och mycket processar man i huvudet medan man utför andra aktiviteter - har jag hört.  Hoppas den som nämnde det har rätt. 

 

Vill absolut inte driva en tränings- eller matlagningsblogg eller dylikt. Sådant tycker jag är fruktansvärt tråkigt. Men. Jag har en tendens att få för mig saker - som att vara köttfri, som att detoxa, som att klä mig i wellpapp eller whatever, och DET intalar jag mig kan vara lite roligt all läsa om iallafall. Förhoppningsvis. Detta blev dock väldigt tränings- och matinriktat. Ha överseende med det. Jag har hux flux förvandlats till hurtbulle. Frågan är hur länge jag kommer orka med det förrän en ny fix idé slår mig...

 

      På Crosstrainern går det bara bättre och bättre. Uthålligheten har ökat markant sedan i somras med hjälp av alla löprundor som jag masat mig ut på när vädret tillåtit. Snart kan jag nästan börja känna mig duktig. Begränsas dock av de ständiga inflammationerna i fotlederna, men jag antar att det är något jag kommer att behöva leva med. 

Att börja med tidiga morgonpromenader innan skolan var en av mina bättre idéer på mycket länge. Att kliva upp långt innan stan har vaknat, långt innan solen gått upp, långt innan luften hunnit värmas är riktigt mysigt - jag har ju ändå en morgonpigg katt som brukar vara hungrig vid det laget. Och att plugga in någon lugn, höstig musik i öronen - såsom Lars Winnerbäck - får mig att känna total ro och faktiskt en aning lycka. Lycka över att faktiskt ha förmågan att ta in alla de intryck som erbjuds bara man tar sig för. Brukar stanna vid ännu ett fint träd jag hittat, för det är helt majestätiskt på morgonkvisten, såhär i hösttider. 
Tre morgnar i rad har det sett ut såhär.