Vi.
Det är märkligt hur alla mina finaste vänner kan ha lyckats samlas på en och samma arbetsplats. Vilken jackpot!
Hjärtefjun, ögonsten, bästa vän i livet.
When you talk about destruction, don't you know that you can count me out?
Pride 2010
Paraden lockar många åskådare, milt uttryckt.
För Emma var det prämiär i år.
Ricky hade vunnit en tävling och fick åka flak med RFSL-ungdom. Snygga killen!
My sweetest friend.
Genomsvettig och med ett aggressivt skoskav begav vi oss mot Karlaplan efter över tre timmars gående, men det är SÅ värt det. Nu taggar jag inför Pride 2011, och tills dess ska jag bara vara stolt över den jag är.
Denna dagen, ett liv.
Min fina vän har varit på semester i Tunisien i en vecka. Nu har hon kommit hem och
jag har spenderat två nätter där denna vecka, och det har varit guld. Vi har ätit gott,
snackat en massamassa skit och bara varit. Bara levt. Precis som det ska vara.
Emma, du är så bra.
Ja, jag är jävligt svag för män i sammetskavajer...
Det ryktades om att Markus skulle spela i Nyköping i lördags, och självklart var jag där.
Fick även med mig Emma och det var riktigt trevligt. Vågar inte gå ensam i den där stan.
Vi åt glass i hamnen och strosade runt. Av misstag trodde jag att spelningen skulle börja
runt artonnollnoll, vilket låter otroligt - jag menar, vilken spening har någonsin börjat så
tidigt? Hur som helst, otroligt var det också, för de började inte förrän mitt i natten så vi
fick många timmar att döda. Men som sagt så gick det ingen direkt nöd på oss.
I hamnen i Nyköping finns en pir. En makalöst lång "brygga" som vi bestämde oss för
att gå på för att se vart i land man hamnade... Till vår förvåning slutar piren bara mitt
ute i vattnet så efter att ha gått omkring tre kilometer var det bara att vända! När vi kom
tillbaka var klockan fortfarande bara barnet så vi flörtade in oss på en krog med ålders-
gräns 23 och åt en paj. Vi gillar söta dörrvakter!
Spelningen var faktiskt toppen även om ljudet var värdelöst. Hade inte alls höga
förväntningar. Jag menar, när har någon spelning någonsin varit bra i Nyköping? Men jag
är riktigt nöjd, och det är något speciellt med att skaka hand med Markus. Jag liksom...
Lever...
Tackar far min för lånet av kamera.
<3
Vissa tjejer är lyckligare än andra, face it.
Idag tyckte jag och Carina att det var dags att slänga sadlarna på hyllan. Då Carola varit
halt får hon bara skrittas. Därför kom årets första barbackatur lagom till pass. En grön
sommaräng täckt av maskrosor, en temperatur upp emot 25 grader, solsken samt två
gamla busfrön till hästar - vad kan vara bättre?
If this ain't life I'm not sure that I want to live.
Jag och Carola - Lever livet.
Carina och Lighten.
Finaste Carola. Det är jobbigt när benen sviker...
Pirella Furrytail
Du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp
Du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst
It takes a fool to remain sane.
Det finns inget annat band som fått det att bli så varmt i hjärtegropen som The Ark.
Det började med dem. Det kommer alltid att sluta med dem. Sen att jag kanske inte
alltid lyssnar på dem är en annan sak. Att jag ibland är ingrötad i söta indiepopare eller
metalband är förvisso sant, men The Ark fungerar liksom alltid! Speciellt nu i vårtider.
Det liksom bara sprudlar i kroppen och jag vill dansa! Dansa på Gröna Lunds dansbana
som efter spelningen förra sommaren. (Förrförra?). Det var underbart!
Den trettonde augusti spelar de igen. Då tänker minsann jag vara där och känna lyckan.
The Ark - It takes a fool to remain sane. Kan vara den bästa låten någonsin.
En ängel, det var du.
Jag skulle vilja skriva ett jättelångt och känslosamt inlägg om begravningen jag var på idag. Om vilka känslor som spred sig i kyrkan, om kärleken som förmedlades och om alla de vackra blommorna. Men det tänker jag inte göra, mer än att bekräfta att det gör ont i mig men att det på något sätt ändå känns skönt. Känslor är på riktigt. Ingen kan bestämma vad man ska känna. Jag tror att det är viktigt att man är medveten om det. Att man har rätt att känna vad som helst.
Det är mycket känslor nu, över huvud taget. Känslor jag inte riktigt kan kategorisera och inte
heller vet var de kommer ifrån. Det förvirrar mig - att jag inte riktigt vet om jag ska le eller gråta.
Vad är livets gåta
Löst av ingen
Vad är hoppet
Poesi av tingen
Vad är kärlek
Irrbloss som lär oss gråta
Vad är döden
Lösningen på livets gåta
Hoppet är det sista som överger oss.
Sov i Ro,
Extramormor.
My sweet BFF
Vädret kunde ha varit bättre för fotografering av häst, men det gjorde inget.
Vi hade kul ändå! Det brukar vi ha, jag och Jessica. Förhoppningsvis blev det
några fina bilder. Carola var nöjd med uppvaktningen. Hon skulle kunna vara
modell i Hööks - och jag också! Haha! Katten fick också posera lite, men det
är hon ju van vid.
Your my sunshine and rain
My joy and the sweet pain
And I love you from the bottom of my heart.
(Bild från Pride 2009 - för att jag var så jävla lycklig!)
Carola Kiwin.
Idag var en såndär fantastisk dag. En såndär dag jag längtat efter.
Jag var i stallet i timmar och bara pysslade och hästen fick sig en rejäl
omgång med borsten. Hon njöt av behandligen, och sen gick vi ut på en
promenad. Jättemysigt. Men jag förstår inte hur bilister kan köra förbi
utan att sänka farten när man går på vägen med häst. Det är ju trots allt
på deras ansvar om det händer något. Alla kanske inte vet det. Som tur
är har jag en trafiksäker medryttarhäst och hon lunkade lugnt förbi de största
av lastbilar och de snabbaste av sportbilar, utan att ens röra en min.
Duktig! Jag bävar för när jag kommer att behöva lämna henne.
Det är otroligt hur djur kan göra en så glad.
Såhär känner jag nu:
Pirella Furrytail, 1/2-2010 <3
Du som reser mig.
Tvåtusennio var absolut inte mitt bästa år. Dock fick det ett väldigt bra avslut. Julaftonen var prima, nästan på gränsen till underbar trots omständigheterna. Nyåret var ännu bättre. Det är Finlands förtjänst. Eller snarare de fina människorna som råkar vara bosatta i Finland. Känner att dagen/kvällen/natten egentligen förtjänar att beskrivas i detalj men det har jag faktiskt inte tid och ork till i mitt åh-så-upptagna tvåtusentio. Det gör lite ont att minnas hur glad jag var. Det är svårt att beskriva men på något sätt har allt bara varit grått sedan studenten. Det har varit suddit, oklart, och jag gillar inte det. Jag vill se framåt, veta vad som kommer att ske. Planera. Det går inte nu och det får mig att må lite dåligt. I finland släpper jag allt sånt. Där kan jag leva utan att tänka och där finns inga krav. Nyåret var ett gott exempel.
(Checka våra PARTEY-BRILLZ!)
Vill tillägga att jag har världens snyggaste kusin. Jag tror inte att det finns någon finare människa i hela världen. Skulle vi inte vara släkt skulle vi vara tillsammans. Nu får vi nöja oss med att vara bästa vänner. Och det är ju inte fy skam. Sandra, jag älskar dig.
Berätta hur du gör
Det är en känsla som du lämnar
När du vänder bort din blick
Berätta hur du gör.
Berätta hur du gör
Och jag ska utstå allt
Den ensamhet som följer när du går
Berätta hur du gör.
Två saker har du glömt här
Två saker vad jag minns
En blå, blå sjal
Med svarta fransar
Och något mer som inte syns.
Det finns dem som stannar tiden
Det är inte bara attityd
Jag har gett mig av med hjärtat
Börjar svalna redan innan
Jag passerat Vasa syd.
Berätta hur du gör...
