Live your dash.
Jag inspireras av kloka människor, och jag tar ofta till mig av sådant jag tycker låter vettigt. Idag fick jag höra uttrycket "Live your dash" för första gången, och förklaringen till det berörde mig otroligt djupt. På gravstenar står det alltid ett datum för när man fötts, och ett för när man dött. "Dash" är bindestrecket däremellan, som då symboliserar själva livet, och det är inte så jävla långt så det gäller att man tar vara på det så mycket man kan. Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för att inte hinna med allt jag vill innan döden. Jag kan få ångest över att inte hoppa på de tåg som dyker upp eftersom jag inte vet ifall jag någonsin kommer att få chansen igen. Man borde njuta varje sekund, men allt som oftast faller man för stressen. Under tentaperioder har man dock dispens. Då verkar ingenting annat gälla än att man ska drälla runt i pyjamas speedad på kaffe och socker, med huvudet fullt av osorterad fakta och ett totalt avsaknande av socialt umgänge och vardagliga sysslor...
Nu när sista tentan för denna gång är skriven ska jag leva mitt bindestreck.
PUSS på det!
Man vet att musten gått ur...
... När man roas av kreativa bakterieodlingar föreställande Salmonella-arter. En tenta down, two to go varvid den första av dem inträffar imorgon. Passande nog handlar den om bakterier... Oturligt nog är inte alla lika roliga som dessa.
Sluta stödja pälsindustrin, era jävla idioter!
Jag är inget helgon själv. Jag äter kött, och därmed stödjer jag den (notera svenska) köttindustrin. Jag har däremot aldrig varit en stor konsument av kött - mina vegetariska perioder har inte skijlt sig särskilt mycket ifrån hur jag annars lever - och jag livnär mig mestadels på vilt, hemfiskat och kött från mindre, närliggande gårdar. Att äta kött är för mig ett sätt att se till så att jag inte går miste om några viktiga näringsämnen. Det är ganska svårt och tämligen otympligt att laga så pass varierande vegetarisk mat att det täcker hela kostcirkeln varje dag, men jag har börjat få mer perspektiv på det hela. Härom dagen läste jag att för att täcka det dagliga behovet av protein och essentiella aminosyror krävs en mängd motsvarande ungefär tre köttbullar. Inte en hel stek på 400 gram, till både lunch och middag, som många verkar tro. Och dessuom, äter man ägg och dricker mjölk så innehåller det redan alla ämnen man behöver. Men kött är gott, det kan jag inte förneka... Ibland är det skönt att blunda för hur djuren egenltigen lever för att vi ska få vår dagliga stek på tallriken.
Hur som helst. Köttproduktionen kommer inte så länge jag lever att försvinna. Efterfrågan är helt enkelt för stor. Däremot kan jag inte förstå hur människor kan stoltsera med att de köper och bär päls. Under mitt första år på veterinärutbildningen fick vi dissikera väldigt mycket djur - många kadaver var "efterbörden" ifrån den makabra pälsindustrin. Avfallet som inte duger till något. Kropparna som bara är uppfödda för att rikemanssnobbar ska få en exklusiv krage - helt utan praktisk funktion - till sin tuotusenkronorsjacka. Jag kan inte med ord beskriva hur sjukt detta är. Förr använde man pälsen och hudarna från sina jaktbyten för att hålla sig varm. Att ta vara på allt efter att man dödat ett djur är inget annat än naturens gång, men att föda upp djur enbart för pälsens skull och sedan kasta de överblivna kropparna på hög är inget annat än rubbat. Och att göda upp djuren så pass mycket så att de knappt kan stå på benen - vissa bryter sina pga övervikt - för att utvinna så mycket päls som möjligt, tycker jag är djurplågeri av allra högsta grad. Ändå får det förekomma. Och det förekommer för att sjuka jävlar är redo att betala stora pengar för det.
För några år sedan startades en trend där alla skulle ha en pälsboll på mössan. Alla kändisar ägde en - även vår egen kronprinsessa. Jag minns att mössan kostade (kostar?) 600 kronor. Ett bisarrt pris för en mössjävel, men den hade ju äkta päls, och därmed var den exklusiv. Jag minns att en av mina vänner prompt ville ha en sådan mössa, och att jag följde med henom i varenda butik i Stockholm på jakt efter en - men alla var redan slut, och produktionen för att skapa nya mössor gick på högvarv. Enligt källor ökade silverrävsindustrin sin produktion med nära 50% bara för att mössorna skulle kunna tillverkas. Och allt som används är rävarnas svanstipp. Vad som hände med resten av skinnet just då vet jag inte, men jag hoppas att det iallafall kom "till användninng".
Det som dock skrämde mig allra mest just då var att det var så många barn som bar dessa mössor. Uppenbarligen hade inte de någon aning om hur pälsindustrin såg, och fortfarande ser ut, och jag förstår inte hur man som förälder kan ge sitt barn något sådant. För inte fan tror jag att ett barn skulle vilja bära Molles bästa kompis Micke på huvudet i död form, efter att ha plågats under hela sitt liv.
Päls är inget vi behöver för vår överlevnad längre. Det finns bra mycket varmare vinterjackor i syntet som tål vårt inte alls så kalla klimat. Pälsen har numera blivit en accessoar för att framhäva vårat "åh-så-lyxiga" leverne. Det finns andra sätt att hävda sig när det kommer till pengar och hög levnadsstandard. Stöd en djurrättsförening istället, ifall du vill ha status.
Trots att trenden med mössorna fick rävindustrin att skjuta till skyarna är det ändå minkfarmerna som har högst omsättning. Det går åt mellan 100 och 300 minkar -om inte mer - för att tillverka en kappa av minkpäls. 100-300 levande liv för att kärringar ska få stoltsera på gatorna. Skrämmande siffror, med tanke på hur många kappor som tillverkas varje dag.
Jag hade inte reagerat så starkt mot pälsindustrin ifall den inte sköttes så absurt dåligt. Det är bara helt fel enligt alla avseenden, och detta är ingen fakta som bara jag håller på. Jag tror att nästan alla vet hur trånga utrymmen djuren får bo i. Jag tror att alla vet att det förekommer kannibalism inom flockarna dels pga att hela den naturliga hierarkin i flocken förstörs. Jag tror dessutom att alla vet att fodret de matas med är framställt på de allra sämsta och billigaste av råvaror, då djurens liv bara går ut på att äta och bli så stora som möjligt, och jag tror att alla vet att inget djur inom pälsindustrin är lyckligt. Många vet nog även att de gasas ihjäl med hjälp av koldioxid då de nått sin målvikt, vilket är oerhört plågsamt, bara för att pälsarna ska bevaras så fina som möjligt. Så varför blundar vi för detta?
Detta är inget liv för ett vackert djur...
Såhär vill jag se alla rävar...
Mössan från helvetet. Den är ju för fan inte ens snygg!
Bilderna jag har på datorn som visar den verkliga sidan av pälsindustrin tänker jag inte publicera här. De är alldeles för grymma, men jag hoppas att folk själva vill bli mer medvetna om hur saker och ting går till. Med kunskap kommer förändring. Detta gäller även Fjäder- och dunindustrin, som även den är helt åt helvete.
Päls är mord. Helt onödigt jävla mord. Punkt.
Kanonhelg på G.
lycklig_tjej_90 rättar till kragen, pluggar det sista och bara njuter av tanken på allt härligt som väntar de närmsta dagarna.
Djupa ord.
Inget känna
inte tala. Bara vara
knappast andas
Uthärda i elden
tills det vänder. Höra
handen hägra över kinden
