Tvåtusennio var absolut inte mitt bästa år. Dock fick det ett väldigt bra avslut. Julaftonen var prima, nästan på gränsen till underbar trots omständigheterna. Nyåret var ännu bättre. Det är Finlands förtjänst. Eller snarare de fina människorna som råkar vara bosatta i Finland. Känner att dagen/kvällen/natten egentligen förtjänar att beskrivas i detalj men det har jag faktiskt inte tid och ork till i mitt åh-så-upptagna tvåtusentio. Det gör lite ont att minnas hur glad jag var. Det är svårt att beskriva men på något sätt har allt bara varit grått sedan studenten. Det har varit suddit, oklart, och jag gillar inte det. Jag vill se framåt, veta vad som kommer att ske. Planera. Det går inte nu och det får mig att må lite dåligt. I finland släpper jag allt sånt. Där kan jag leva utan att tänka och där finns inga krav. Nyåret var ett gott exempel.

(Checka våra PARTEY-BRILLZ!)

 

                           


Vill tillägga att jag har världens snyggaste kusin. Jag tror inte att det finns någon finare människa i hela världen. Skulle vi inte vara släkt skulle vi vara tillsammans. Nu får vi nöja oss med att vara bästa vänner. Och det är ju inte fy skam. Sandra, jag älskar dig.

Berätta hur du gör
Det är en känsla som du lämnar
När du vänder bort din blick
Berätta hur du gör.

Berätta hur du gör
Och jag ska utstå allt
Den ensamhet som följer när du går
Berätta hur du gör.

Två saker har du glömt här
Två saker vad jag minns
En blå, blå sjal
Med svarta fransar
Och något mer som inte syns.

Det finns dem som stannar tiden
Det är inte bara attityd
Jag har gett mig av med hjärtat
Börjar svalna redan innan
Jag passerat Vasa syd.

Berätta hur du gör...