Den här vinröda gatan är en slags resa i sig.

Att börja med tidiga morgonpromenader innan skolan var en av mina bättre idéer på mycket länge. Att kliva upp långt innan stan har vaknat, långt innan solen gått upp, långt innan luften hunnit värmas är riktigt mysigt - jag har ju ändå en morgonpigg katt som brukar vara hungrig vid det laget. Och att plugga in någon lugn, höstig musik i öronen - såsom Lars Winnerbäck - får mig att känna total ro och faktiskt en aning lycka. Lycka över att faktiskt ha förmågan att ta in alla de intryck som erbjuds bara man tar sig för. Brukar stanna vid ännu ett fint träd jag hittat, för det är helt majestätiskt på morgonkvisten, såhär i hösttider. 
Tre morgnar i rad har det sett ut såhär.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0