Hjärtebror.

Glassplittret på gatan.
Samtalet.
Rubrikerna i tidningarna.
Timmarna av ovisshet.
70kvm har aldrig känts så tomt.
Tiden innan jag fick komma till sjukhuset var den längsta i mitt liv. Tiden på sjukhuset bara flög iväg, och innan jag visste ordet av var det sent in på natten. Orden "han kommer att bli okej" har aldrig klingat högre, och lättnaden har aldrig varit större.
En lika stor del av mig är skadad, dock inte kroppsmässigt.
Som syskon är vi - inte genom blod, men desto mer genom hjärta.
Jag längtar tills du kommer och fyller upp våra 70kvm igen. Tills dess vaktar jag lyan.
Du klarar allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0