Ska jag falla - då ska det finnas tid att falla fritt.
Ett märkligt fenomen jag upptäckt är att så fort jag avsätter lite tid åt skolböckerna så känns det som att det viktigaste i världen JUST DÅ är att gå ut och fota träd... Nåja, det kanske är bra att redan nu samla ihop till en portfolio om man i framtiden råkar få andra yrkesplaner. Japp, jag är en planerare - jag kan inte göra något utan att planera flera dagar (ibland veckor eller även månader) i förväg. Och tydligen planerar jag även omedvetet, som i detta fall. Eller så tycker jag bara om att fota träd. Vad vet jag.
Nu, när jag åter igen bestämt mig för att plugga, tänker jag gå ut i solen med kameran och se vad världen har att erbjuda som motiv den här gången. Jag tycker att jag, idag, gjort mig i allafall lite förtjänt av det eftersom jag nyss fick ännu ett godkänt tenta-resultat. Nu återstår bara en enda, enorm tenta, sen får jag åka HEM och leka med mina fantastiska kollegor igen. Som jag saknar dem!
Här är ett av träden jag gillar att fotografera:
Om du letar efter någon som går att ändra på...
... Då ska du inte välja mig.
Med.Vet.En fest.
Fyller på bagaget med ännu en trevlig sittning. Bra initiativ av vår kår att bjuda in Sympatikus - läkarstudenternas förening. Intressant att ha en 11-terminare som bordsherre. Trevlig var han och mycket hade han att berätta om hur det var att bara ha examensarbetet kvar. Spännande att byta erfarenheter med någon som får skära i människor under skoltid. Dock kom vi fram till att våra utbildningar inte skiljer sig så mycket åt. Tackar "Löken" för en mycket trevlig kväll, men inte ens han lyckades övertala mig om att det är människor man bör syssla med - inte djur.
På kvällen blev det dans. Jag hade på mig min nya, superfina klänning. Slutsats; loppis är bra.
Jakten på den försvunna staden.
... Och SOM de levererar! Det blev en föreställning utan dess like på Uppsala Konsert och Kongress ikväll. Längtat har jag gjort sedan februari då jag köpte biljetten. Det har hänt att jag även räknat dagarna. Och vips så var det över. Lite sorgligt, men jag gick många upplevelser, synvinklar och intryck rikare därifrån. En välbehövlig kväll bjöd de på, som jag sent kommer att glömma. Det är något magiskt med att ha två av de människor man inspireras som mest av precis framför sig, live, när man bara är van att se dem på tv.
Jag tänker inte lägga någon vikt i att beskriva vad showen egentligen handlade om förutom att lyfta fram det unika med Uppsala. Så himla frälst är jag faktiskt inte vid Uppsala att det var anledningen till att jag gick. Jag var där för att äntligen få andas samma luft som de män jag följt slaviskt i deras galna upptåg på tv sedan barnsben.
Trots att jag nu inte är något direkt fan av Uppsala stad kan jag inte undgå att tycka att vissa delar är slående vackra, och på vägen ut från Stadshuset fångade jag en liten del av staden på bild - som ett minne från att allt det jag en gång drömde om faktiskt har slagit in.
Vi enades iallafall om att Uppsala är den staden man kommer till som en vit, blank Canvastavla och kan utvecklas till att bli precis vad som helst. Det är möjligheternas stad, livets börjans stad, festens stad. Och många gånger känns det faktiskt riktigt bra att vara en del av allt detta...
