Att fylla år har på senare tid inte varit särskilt speciellt för mig. När man var yngre var det givetvis jätteroligt men med åren innebär det bara mer och mer ansvar. Alla pratade ju om hur fantastiskt det var att fylla arton och få gå på krogen, och sedan var det tjugo som var så fruktansvärt speciellt. Men för mig har sådana saker inte spelat så stor roll och därav var de födelsedagarna heller ingen stor grej. Det var ungefär som nu - då jag fyller tjugotvå - fast nu har jag börjat noja.

Tjugotvå - halvvägs till fyrtiofyra, som i sin tur är halvvägs till åttioåtta, och som i sin tur är halvvägs till hundrasjuttiosex - men då är man förmodligen död och lyckligt ovetande om hur mycket ansvar den åldern skulle fört med sig.

Hittills har "den stora dagen" iallafall varit bra. Jag har till och med fått paket fast jag aldrig önskar mig något. Dessutom har jag fått träffat alla mina underbara kollegor över en lunch. Ikväll får jag finfrämmande och sen väntas - hör och häpna - krogen! Jajemen, Lillamonster ska göra stan osäker. Typ. Det blir förmodligen toppen. Jag kommer ju att omges av några av de som får det att dunka riktigt varmt i hjärtegropen.

Hurra för mig!