2015 var året då jag skulle bli stark igen. Både mentalt och fysiskt. Jag kan inte med ärlighet säga att det riktigt blev så. Men the force is strong in this one, detta året. Det känner jag. Det är dags att börja fokusera på sådant som bringar energi i livet, istället för att låta sig tryckas ned av trams. Jag är hoppfull inför 2016, jag har stängt in mig allt för länge. Varit för trött. Inte hittat ork. Eller lust. Till något. Det här året har tärt på mig, mer än vad jag tidigare förstått. På ett sätt jag inte är bekant med. Dominerande känslor har varit oro och tvivel. Men det blir ändring nu. För om jag möter ensamheten i trappen så ska jag klä den i byxor och skor. Jag ska ringa mina vänner igen. Det är mitt löfte.