Underbara Ester, vad jag tycker om dig. Och vad jag längtar tills jag kommer hem igen.

 

Att bli faster är något av det största som hänt mig. Det var större än studenten, större än alla mina födelsedagar tillsammans. Jag kan nästan säga att det är större för mig än julafton och DÅ, mina damer och herrar, är det STORT! Privilegiet med att vara faster är att man kan gosa, hur mycket man vill. Fantastiskt. Och det är något speciellt med Ester. Freddy och Maria har sannerligen gjort ett bra val på BB när de tog just Ester, för jag tror knappast att det fanns någon sötare unge där då. Inte har det kommit någon efter henne heller. Så man kan väl säga att de hade riktigt tur att just hon väntade där på dem.

 

Ibland verkar det faktiskt som att hon trivs rätt bra hos mig. Och vi är ett rätt bra team, hon och jag. 

Fasters ögonsten. 

Hotellet visade sig vara över förväntan. Rummet var riktigt fint och utsikten var underbart vacker. Dessutom blev vädret bättre under dagen, och framemot kvällskvisten och morgonen därpå var den som om vi hade åkt på solresa istället... Nästan. Solen lyste in mellan gardinerna och vi kunde utan problem glömma jackan när vi promenerade, säkert flera kilometer, genom staden, längs med vattnet, på bakgator och över torg.

Såhär såg hotellet ut...

Och såhär var utsikten...

Varje morgon stod en gammal man vid bryggan och matade fåglarna och jag tänkte flera gånger att precis så ska jag också göra när jag inte har något bättre för mig under pensionärsåren. Och mer än så hann jag inte tänka på framtiden för vi hade fullt upp med att njuta i nuet. Till exempel tog vi alla tillfällen vi hade att utforska staden, som var sagolikt vacker och välbevarad. Jag känner en stark dragning till gamla byggnader så jag var inte sen med att plocka upp kameran då vi gick bland kullerstensgatorna i de delar som fanns kvar av den gamla staden. Givetvis fanns även kontrasterna där, som jag tidigare skrivit om då jag berättat om Polen. I Gdansk var det ån Motlawa som agerade avgränsning mellan den vackra, välbevarade, nästan lite kungliga sidan, och den förfallna, smutsiga. Hotellet var, som nämnt, beläget på den "fina sidan", och det var även där vi spenderade all vår tid. Såna här majestätiska byggnader kunde man hitta där:

Det var inte särkskilt svårt att få tiden att gå. Timmarna sprang iväg och ibland kom jag på mig själv med att bara behöva stanna upp och andas, och försöka suga in så många intryck som möjligt, och verkligen njuta av att jag faktiskt var lite ledig. Jag stortrivdes i gamla staden, och jag stortrivdes med Tomas.

Det var även väldigt mysigt att vara ute och promenera nattetid, både i Gdansk och den närliggande staden Sopot som vi åkte till en av dagarna. Den staden var nästan ännu vackrare, men kändes inte alls som Polen. Staden linjerades av vidsträckta sandstränder och hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att det var en chartersemester vi åkt på istället. På natten tog vi, som redan nämnts, en fin promenad genom staden i Sopot och en fin kyrka föll mig i smaken. Ett par stopp på barer hanns med, och en makalös drink - där barpersonalen lade nära 20 minuter på att dekorera den med frukt - slank ned. Charterkänsla, med andra ord. Fotot nedan föreställer den fina kyrkan.

I Gdansk fanns ett klocktorn, förmodligen även denna en kyrka, som också var makalös vacker just nattetid.

Så visst har vi fått se mycket och det blev ett välförtjänt avbrott i vardagen. Vi blev även evakuerade ifrån ett köpcentrum tillsammans med tiotusen andra människor på grund av bombhot, men det är en historia jag får dra någon gång när jag orkar och har lust.

Gdansk 2012 blev bättre än förväntat och jag har fått göra allt jag någonsin ville - vi  har ätit fantastiskt god mat, druckit fantastiskt god öl, blivit väl omhändertagna av trevlig hotellpersonal, ätit lyxig frukostbuffé ALLA dagarna, kopplat av i relaxavdelningen, sett allt och lite till av två underbara städer, gått milslånga promenader, listan kan göras så lång! Jag kände inte direkt att jag hade så bråttom hem och jag känner mig inte helt klar med staden, men biljetten var ju redan bokad, vilket i och för sig innebär att jag har en anledning att åka till Gdansk igen. Dessutom har jag Krakóv kvar som jag vill uppleva i Polen innan jag är nöjd.

På hemvägen mellan Gdynia och Karlskrona tog stormen vid och vågorna slog mot båtens skrov. Att bo i en Premium-hytt på våning 11 innebar mer än bara fördelar, fick jag snabbt inse - sjösjuk som jag så lätt blir, då vågorna känns kraftigare ju högre upp över vattnet man befinner sig. Det blev sängläge för mig största delen av hemfärden, men det är ju inte fy skam, det heller.

Tack för en jättefin resa och för att du står ut med mig, även då jag bara ligger och mår illa. Jag hade det verkligen toppen och skulle inte för en sekund tveka på att vrida tillbaka tiden igen.

Somliga har vänner som ägnar sig åt helt vanliga saker, vilket inte alls är fel. Men mina vänner, de sjunger och spelar som om de inte gjort annat i hela sitt liv. Jag har tidigare nämnt att de är fantastiskt duktiga, och jag står fast vid det. De är också otroligt ödmjuka. De vet att även jag älskar att sjunga, och trots att jag kanske inte kan mäta mig med dem, så låter de mig vara med - och ibland kommer vi faktiskt fram till ett resultat som det nedan, men allt som oftast så skrattar vi bara åt att höra oss själva på oseriösa inspelningar... Och det är nästan ännu roligare. Och det som är mest speciellt med Tobias, Anders och Jocke är att de liksom känner på sig när jag behöver komma iväg lite. Jag kommer alltid att beundra deras talanger, vänlighet och förmåga att alltid få mig på bra humör. Det råder alltså ingen tvekan om att jag hittat rätt vänner. Tack grabbar.