Denna dagen, ett liv.


Min fina vän har varit på semester i Tunisien i en vecka. Nu har hon kommit hem och
jag har spenderat två nätter där denna vecka, och det har varit guld. Vi har ätit gott,
snackat en massamassa skit och bara varit. Bara levt. Precis som det ska vara.
Emma, du är så bra.


Det kan vara svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera.


Önskar att man slapp göra så många val, att allt bara serverades på silverfat. Jag kan inte bestämma mig, och jag har aldrig i mitt liv varit mer förvirrad.

Jag är nionde reserv till högskolan, i en grupp som bara rymmer sex platser. Vajjert... Det betyder att alla de sex som fått plats måste hoppa av, plus tre till av de som står på kö för att jag ska ha en chans. Man kan ha tur... Fast att ha tur är inte ofta min grej längre. Men jag håller humöret uppe. Det finns säkert hundratusentals arbetsgivare som vill anställa mig till hösten om jag inte kommer in. Jarå, jag med min icke existerande utbildning. Jag är nog mycket attraktiv på arbetsmarkanden. Jag, utan stämpel. Jag som inte är någonting än... 

Vi kämpar på...


Du är ett glashus...
...Och jag är en sten.

RSS 2.0