These days there's not much that would bring tears to my eyes.

Hösten är härlig. För det mesta. De dagar som är härligast är då solen tvingar ögonen att kisa, och vindarna inte är fullt så kalla att tårarna oprovocerat framträder. Löven har bytt skepnad, några av dem har valt att falla till marken och sådär fint pryda skogsvägarna där jag så hurtigt löper om helgmorgnarna. Andedräkten har börjat ånga då man är ute i ottan, luften är ren. Höstdagar ska tas tillvara på. I allafall de vackra. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0