Känslan att få duscha bort lukten av död och förruttnelse är minst sagt obeskrivligt härlig. Dissektionerna på asis börjar suga musten ur mig, och när man helt oberörd kan äta och dricka inne i lokalen bland missbildade foster i glasburkar, och uppskurna diverse djur, då vet man att man är skadad. Nu går det bara utför. Något som tyder på att jag inte är helt totalt psykiskt störd än är att jag faktiskt kände en liten gnutta obehag under dagens dissektioner. Egentligen bör jag inte nämna mycket om detta, men hund och katt stod iallafall på "menyn". Jättebra i undervisningssyfte, men tufft då man har en starkare relation till dessa djurslag.

Fast det jobbigaste av allt är att jag börjar accossiera olika dofter med asis. T.ex doften av Yes-diskmedel (som vi använder där inne vid städning) och handdecinfektionsmedel (som även det används flitigt). Jag blir milt uttryckt äcklad av att diska. Tur att nya lägenheten har diskmaskin... Snart flyttar jag in. Det är bara en nedrans tentamen som hindrar mig nu. Nästa fredag är den skriven. Jag längtar...