Det blir så ensamt när man drömmer grandiost.

Snön lyser fortfarande med sin frånvaro, och jag börjar bli lite orolig för hur tomten ska kunna ta sig fram med sin släde om bara en vecka. Det lär gå lite trögre på grus. Jag hoppas ändå att han hinner till alla barnen.
Bortsett från att det är snölöst, så känns det som att denna julafton kommer att bli en av de bästa någonsin. Jag är så förväntansfull över att få åka hem, och bara få mysa med så många som möjligt av de jag saknar. Vet dock inte hur tiden ska räcka till, till allt som ska göras. På onsdag är det tenta, och direkt efter den ska jag packa ihop mig och katten, köra hem och sen direkt lägga mig på operationsbordet (helt jävla plötsligt och oförberett). Efter det har jag två ynka dagar innan jul att hinna med julstöket. Det blir bråttom, men det ska bli så himla kul. Och fint. Och mysigt. Godis måste jag baka. Klappar måste jag köpa. Mat måste jag laga. Klä granen måste jag göra. Och vila måste jag hinna. Verkligen. Jag känner mig helt slut efter den här terminen.
För att fördriva tiden fram tills onsdag tränar jag så mycket som möjligt, så fort jag inte sitter nedgrävd i böcker. Det går faktiskt ganska bra nu. Med träningen alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0