Att titta på film själv är aldrig riktigt samma sak som när man har sällskap. Det blir liksom någon slags höjning av mysfaktorn så fort man är två. Sedan spelar det egentligen ingen större roll huruvida filmsällskapet i fråga, precis när filmen är som allra bäst, somnar och dreglar ned hela ens lår. 

Han gör så ibland. Och det är något jag saknar som allra mest, just nu.