London calling.

Jag känner att det finns så mycket jag borde skriva om. Jag stör mig på så många saker, och jag vill hylla så mycket. Men just nu är allt osorterat och jag har ingen aning om var jag skulle börja. Det finns så mycket att se fram emot, och så mycket att känna ångest över. Ibland drömmer jag mig bort. Mest bara för att inte bryta ihop. Just nu slinker tankarna gärna iväg till London...

Någon lycklig dag kan det bli jag...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0