Dagarna får framåt, men vi har fortfarande mycket tid att fördriva. 

 

Igår tog vi en runda i Nairobi City Centre, mest bara för att kolla läget. Vi åt lunch på café och strosade i stadskärnan. Vi hann även besöka en Maasai-marknad, som liksom förra vistelsen i Kenya var helt galen och full med folk som ville sälja grejer. Vi blev pålurade en varsin klänning. Det fick räcka. 

I ca 2 timmar strosade vi, innan solen blev för stark och intrycken för övermäktiga. Vi återvände till lägeneheten i Kileleshwa efter inhandling av diverse förnödenheter. 

 

I förrgår hade vi inga direkta planer, och vi funderade på vad man kunde hitta på när vi nu fått så mycket tid till övers. Kom på tanken att fråga Ali, som vi bekantat oss med för två år sedan vid vår senaste vistelse här. Han var oerhört hjälpsam, kom med flera bra tips som vi ska försöka hinna med senare i veckan, och bjöd sedan spontant med oss till Thika över kvällen. Det lät kul, tänkte vi, utan att veta vad som egentligen hände där, men det var troligen mer stimulerande än att sitta i lägenheten, så vi hakade på. Det visade sig pågå förberedelser inför det högsta halvmaratonloppet i världen (1950m ö.h.), som hålls där årligen. Bunduz, företaget som även följde med oss under vår resa 2014, arrangerade och tillhandahöll med tält, kock, lägereld osv, för löparna att vila upp sig vid innan loppet som skulle äga rum nästa dag. Vi fick delta, och det kändes precis som sist. Massa god mat, trevliga nya gemenskaper, skratt och överförfriskade affärsmän som tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att hälla whisky på elden så att den sprakade högljutt. Strax efter tiotiden på kvällen skjutsade Ali oss hem. Uppslukad i ett lyckorus kunde jag den kvällen sova relativt gott för första gången sedan ankomst. Jag vaknade morgonen därpå med nio nya myggbett...