För faller du så faller jag.
Och faller gör jag. Tillsammans med de glänsande, kristalliknande flingorna. Ner mot marken, ner, ner. Sakta dalandes. Ibland uppfångandes av en virvelvind, men sedan åter ner, ner igen. På marken ligger de sedan, så länge temperaturen inte blir för hög. För att glädja, för att vara vackra, för att glimma och sprida ljus i den mörka vinternatten. Men, då temperaturen stiger smälter de till flytande form och försvinner ner i marken. Ner i berggrunden. Ner i intet.
Äntligen har snön fallit, förhoppningsvis för att stanna denna gång. Förhoppningsvis blir julen vit och förhoppningsvis kan jag snart göra snöänglar... Som varje år. Men vintern är inte längre lika vit som förut. Och det är vårt fel. Vi har bara oss att skylla. Vi har orsakat det. Jag minns när jag var liten. Det var vintern 1997, tror jag, och jag var sju år gammal. Jag gjorde en snöhäst på gräsmattan och snön var så djup att jag kunde sitta i den utan att synas. Det knastrade och knakade sådär härligt under skorna när jag gick på den. Det måste ha varit en halvmeter, minst. Och jag hoppade, och busade och lekte. Det är så mycket som har förändrats sen dess. För det första bygger jag inte snöhästar längre (fast jag i hemlighet vill det) och ett fenomen kallat global uppvärmning har blivit uppmärksammat. För de som inte vet vad det är kan jag i grova drag säga att är då jordens temperatur höjs, isarna på antarktis smälter och många arter blir utrotningshotade för att deras boplatser förstörs. Allt detta har vi varit med och påverkat. Vi använder offantliga mängder fossila bränslen varje år bara för att vi ska kunna resa som vi vill, och vi slösar på energi och resurser. Hur många låter inte vattnet rinna medan man borstar tänderna t.ex? INTE JAG IALLAFALL! Vi tvättar våra bilar i rent dricksvatten när det finns länder som inte har något vatten alls. Dåraktigt kallar jag det. Men man kan bidra till att det blir bättre. Man kan t.ex sluta använda bilen om man bara ska åka korta sträckor. Åka kommunalt istället för bil är mycket mer socialt och faktiskt riktigt bekvämt. Och så hinner man ju ägna sig åt annat samtidigt, som att läsa, sticka eller whatever.
Anledningen till att jag låter så utbildande är för att jag fick upp ögonen idag för hur vi förstör världen. Jag har alltid haft det där miljötänkandet som de flesta människor saknar men det var inte förrän idag då jag skrev mitt sista prov i Engelska B som det verkligen slog mig att jag kanske kommer att gå miste om det bästa jag vet om bara några år. Det mest underbara, som får mig att sprudla av energi inuti - Snö. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig var en miljöbov. Jag reser till Finland varje vinter för att få uppleva just det, en riktig vinter. För jag tycker inte längre att Sverige lever upp till de krav jag har på vintern. Djup, knarrig snö, tio minusgrader och vackra, stjärnklara nätter. Och att resa med flyg är ju bland det värsta man kan göra. Men jag måste. Jag måste få en riktig vinter en gång om året. Om så bara en vecka. För det gör mig så glad. Och jag behöver få vara riktigt glad ibland.
I grund och botten har vi två problem som jag ser det. En massiv överbefolkning och ett sanslöst trögt ekonomiskt system. Exakt vad den globala uppvärmningen kommer innebära eller hur stor del av den som är orsakad av våra aktiviteter är det svårt att sia om, men man behöver inte vara klimatolog på Einstein-nivå för att förstå att det innebär konsekvenser att förändra atmosfärens kemiska sammansättning. Jag är en snö&kyla- dyrkare som du, men bortsett från det så ligger faktiskt Sverige på en enligt många "gynnsam" plats. Ett mer kontinentalt klimat hos oss skulle innebära lönsammare jordbruk och snabbare växande skogar och kraftigt minskad energiförbrukning tack vare minskat behov av uppvärmning.
Faktiskt ligger större delen av västvärlden gynnsamt till i det här avseendet, vilket ju är sanslöst ironiskt eftersom vi stått för övervädigande största delen av fossila utsläpp historiskt.
En fråga som sällan ställs är: hur många människor klarar vår planet att hysa? Ämnet verkar snudd på tabubelagt. Om vi skulle ställa om helt till ekologisk matproduktion idag skulle maten räcka till ungefär 4 miljarder människor. Detta är uppenbart inte vägen att gå. Däremot måste fattigdomen utrotas i världen, den antagligen enda rimliga och etiska lösningen på befolkningsexplosionen, men den politiska viljan verkar inte finnas.
Det finns massor med tekniska lösningar på att t.ex. producera mat i högbyggda terrassodlingar (inomhus) mitt i städerna. Maten skulle knappt behöva transporteras och vara purfärsk. Men det kostar ju såklart initialt. Ingen vill betala och det är billigare att skövla bort lite mer skog för nya odlingar.
På bränsle och transportfronten finns också tekniska lösningar som är hållbara, men de som verkligen hjälper kräver för mycket investeringar och rinner ut i sanden. Bio-dielsel är "godkänt" i en övergångsperiod, etanol är tveksamt om det ens är bättre än bensin.
Men det största och mest oöverbryggliga problemet tror jag är att allt för många vant sig vid en livsstil. Man har vant sig vid att resa, äta exotisk mat, osv. Många tror att vi bara kan byta ut ett par bränslen så är saken biff. Men det fungerar helt enkelt inte och den omställningen i livsstil vi egentligen måste göra är det få som går med på frivilligt och där någonstans tappar opinionen och därmed även politikerna intresset. Istället sticker vi huvudet i sanden och kör på tills det brakar.
Den globala uppvärmningen har varit känd i runt 30 år och förutspåtts ännu tidigare, men ingenting värt att nämna har hänt.
Jag har nog grunnat lite för mycket på det här för idag är jag ytterst tveksam till om det är värt att någonsin bli förälder. Vad är det för något vi lämnar över?
Därmed inte sagt att jag är någon miljöhjälte. Jag har suttit på flyget ett par gånger om året de senaste åren och kröner detta med en tripp till USA om ett par månader. Kör gamla törstiga bilar bara för att det är skoj gör jag också.
Va????
Vad är det som är oklart?
Reidar: Jag håller med om vad du säger. Det är bara det att det känns som att man på senare år verkligen har bärjat se den globala uppvärningen som ett hot. Hade en övningstext om det i engelskan där det stod en massa hemska saker... Kände mig bara så upprörd över folk som inte ens bryr sig. Hört talas om "Vi fick inte jorden av våra förfärder, vi lånar den av våra barn"? Det är ju ungefär det du säger - se vad vi lämnar efter oss. Givetvis är det jättesvårt att bryta ett så bekvämt mönster som vi alltid levt efter. En kan inte göra allt, men alla kan göra något. Det var det jag ville framhäva. Jag tycker att inte vara intresserad alls än vad det är att vara lite miljöbov, men ändå veta om det. Förstår du? Alltså, vet man att det man gör är dåligt så är ju iallafall det bättre än att skita i allt, som många av min generation gör. Och.. Man måste ju få unna sig att sladda lite med bilen. Det ÄR ju så kul. Men icke miljövänligt. Tyvärr.
...men nu kommer det bara mer och mer snö! :-D
Apropå uppvärmning och smältande isar har vi här en grej som är lika cool som skrämmande:
http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2009/12/16/titanic-iceberg-headed-for-australia/
OJ! :O
Och.. Jag vet :D Det bara öser ner!!! YAY!
Hm, synd att det inte är fler som verkligen är beredda på att göra något åt miljön. Politiker snackar bara, alla skyller på varandra, ingen vill ta ansvar. Ingen orkar se. Stoppa huvudet i sanden och hoppas att allt ordnar sig. Det kommer inte att ordna sig, om vi inte gör något N u. Och med "vi" så menas inte bara individen, politikerna är så jävla ansvariga så det finns inte.
Helt rätt inställning att roa sig =] Glöm inte att klimatkompensera bara ;) Alla som har pengar är miljöbovar, men också de som har störst möjlighet att göra något åt det.
