Sitter och ser på mästarnas mästare. Det roar mig inte ett dugg, men det ger mig tid att fundera på vart fan det här året tog vägen. Jag minns när jag, i Juli förra året, stod på jobbet och fick höra att antagningsbeskedet till högskolan kommit ut på nätet, och jag minns ilningen som kröp längs med ryggen - för på något sätt kände jag på mig att det var jag som stod på tur att få följa min dröm. Det värsta var bara att jag inte alls hade någon lust att följa någon dröm just då. Det var ju jättebekvämt att jobba - pengar rullade in, jag stortrivdes bland mina vänner och jag var bra på det jag gjorde. Men givetvis skulle beskedet avslöja att jag visst hade kommit in... Jag började storgråta, och jag kände mig med ens så bortskämd. Här slår allt jag önskat mig in, och jag kände allt annat än lycka. Ville bara kasta mig in i trucken och susa iväg (nåja). Såklart visste jag att man inte tackar nej till en sådan chans. Det gjorde jag inte heller, utan i Augusti for flyttlasset till Uppsala och Sveriges Lantbruksuniversitet.