Det doftar av solmogna äpplen och höst i kvällsluften.

Föreläsning hit, fest dit. Inspark här och där. Nu är det igång - Studentlivet. Än så länge verkar allt okej. Inte så bra som jag förväntade mig, men absolut inte dåligt. Ultuna är jättefint och det verkar finnas bra lärare. Klassen, som består av ca 90% tjejer, är också bra. Lite fnittrig, lite väl pratig, men det gäller att sila ut guldet. Man kan inte vara bästa vän med alla, men man kan se till att fungera bra tillsammans med varje individ.
För er som missat det så är det höst nu. Det märks tydligt under tidiga morgnar då cykeln är mitt transportmedel till skolan. Jag har tur som bara bor några kilometer ifrån, annars hade jag blivit för lat, tagit bilen, och därmed även blivit fattig. Att cykla är bra. Billigt, miljövänligt och nyttigt för hälsan. Det är iallafall vad jag har hört. Vi får se hur mycket det tilltalar mig i vinter. Tänkte iallafall kosta på mig ett gymkort. Måste hålla mig i trim.
Än så länge känns allt overkligt. Snart kommer jag säkert att känna mig mer hemma här. Snart blir jag nog en av de andra. Men tills dess saknar jag Scania och mina underbara kollegor, mina vänner, min familj, min katt och min pojkvän. Det kommer jag förmodligen alltid göra, men kanske kommer längtan och smärtan i hjärtat att successivt försvinna. Jag känner mig så otacksam. Det är ju det här jag vill!
'
'
Livet leker, pulsen slår och hjärtats valver sjunga.
I var nerv en ilning går, och jublar gör var tunga.
Du är djurens enda hopp, du unga veterinär.
Så fatt om glasen, botten opp och sista droppen tär.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0