Jag inspireras av kloka människor, och jag tar ofta till mig av sådant jag tycker låter vettigt. Idag fick jag höra uttrycket "Live your dash" för första gången, och förklaringen till det berörde mig otroligt djupt. På gravstenar står det alltid ett datum för när man fötts, och ett för när man dött. "Dash" är bindestrecket däremellan, som då symboliserar själva livet, och det är inte så jävla långt så det gäller att man tar vara på det så mycket man kan. Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för att inte hinna med allt jag vill innan döden. Jag kan få ångest över att inte hoppa på de tåg som dyker upp eftersom jag inte vet ifall jag någonsin kommer att få chansen igen. Man borde njuta varje sekund, men allt som oftast faller man för stressen. Under tentaperioder har man dock dispens. Då verkar ingenting annat gälla än att man ska drälla runt i pyjamas speedad på kaffe och socker, med huvudet fullt av osorterad fakta och ett totalt avsaknande av socialt umgänge och vardagliga sysslor...

 

Nu när sista tentan för denna gång är skriven ska jag leva mitt bindestreck.

PUSS på det!